Knivigt

Jag är just nu med jobbet på Göteborg Dans och Teaterfestival. Nyss hemkommen från en nycirkusföreställning av Cirque Ici är jag högst fundersam.

Föreställningen bestod av den ena och den andra konstigheten av en man som såg ut som gamla balettchefen, Petter, fast med tungt heroinmissbruk. Men det som fick mig mest förbryllad var när herrn i fråga plockade upp en kniv, stoppade ner den i halsen, och svalde ner knivhelvetet. Jag glömde till och med av att vara klaustrofobisk för några minuter.

Anledningen till min entusiasm är att jag för min värld inte kan förstå hur kniven ska komma ut... om den så att säga inte kommer ut... ni vet... ur bajjahålet. Plötsligt känner jag mig rätt löjlig över att jag låg och beklagade mig över min egen ringmuskler för några dagar sen.

En ekvation tog form i mitt huvud. Sex föreställningar bara i Götet innebär att sex vassa knivar ska skitas ut under följande vecka. Högst besynnerligt, men kanske det allra bästa sättet att imponera på en donna som mig. Hänförd var ordet.

Sen förstörde mina kollegor och sa att han plockade upp kniven och stoppade den i brallan. Men jag tror inte på dem. Lögnare hela bunten. Killen bajjar kniv. Det vet jag.

Munsår

Det här med att vara gräsänka börjar slita på min käft. Inte nog med att min tystnad får truten att torka samman så arbetar mitt tjuvsnusande på att förruttna mitt tandkött. Vid närmare eftertanke kanske det snarare ska kallas okynnessnusande.

Men värst av allt mot munnen är nog de där jävla ostbollarna som Kim fick mig att börja äta. Jag kan inte leva utan dem längre. Det är jag, soffan, project runway och cheez balls. Tacokryddan på dem gör att jag får sår i gommen och blåsor på tungan, MEN DET GÅR INTE HEJDA INTAGET!

Om Andreas aldrig kommer hem från USA så ska jag viga mitt liv till ostbollarna. Jag tror jag älskar dem. Synd bara att de har en sån förtärande effekt. Å andra sidan, har inte all kärlek den påföljden?

Följa-John

Igår drog jag, Elin J och Matilda på Club Killers och skakade some serious bootie. Det blev närmare bestämt ful-dans för hela slanten och det dröjde inte länge innan okända människor joinade in i vårat infall. Det var plocka äpplen, aerobicsteg och vid tillfälle gick vi på alla fyra.

När jag gjorde det nya hippa danssteget "Elin-har-en-jättekuk-av-stål-mellan-sina-ben" så frågade en kille Elin om jag kanske var en aningen speciell. Ella var så god och upplyste grabben att jag hade en sjukdom. Av mystiska anledningar svalde han Ellas lögn med hull och hår. Resten av kvällen höll han sig på 20 meters avstånd.

På din bemärkelsedag

Igår städade Eva sitt skrivbord och av mystiska anledningar kryper saker över mot mitt skrivbord var gång hon ger sig på detta bestyr. Högst egendomligt och otroligt frustrerande.

Igår hade en stor låda dvd:er plötsligt landat vid mina fotknölar så jag pekade allvarligt och ifrågasatte kartongen vid mina fötter. Eva förklarade att hon bara ville att jag skulle titta om jag kände igen lådan, att hon sen skulle ta reda på den. Med ett getöga konstaterade jag att lådan bestod av skit som vi inte behövde ha kvar och bad henne på nytt flytta lådhelvetet. Eva lovade dyrt och heligt att hon skulle göra detta.

Sen gick Eva hem...

Nu har Eva fått ett stort och fint inslaget paket som står placerat på hennes stol. Det står "Grattis i efterskott Eva" på det (en miss då det visar sig att Eva fyller år i september, men men...) och jag kan bara ana hur glad och nyfiken hon kommer att bli när hon får syn på den jättelika presenten. Förhoppningsvis lika glad som ett barn på julafton.

Ni kan ju gissa vad jag slagit in i det stora paketet. Eheheh!

Gräsänka

Rara Råttan (Andreas) har åkt till staterna. Han ska vara borta i 17 dagar!!!

Man brukar säga "När Råttan är borta, dansar katten på bordet" - men jag känner inte alls för att dansa, än mindre på bordet. Jag ska lägga mig under det och gråta mig till sömns dag som natt, sen ska jag stirra in i väggen resterande tid och tycka synd om mig själv. Ja, det ska jag!

Jag ska tala i tungor och spotta snus, sen ska jag göra roboten när jag ska ta mig fram. Jag ska dessutom endast tilltala folk med deras andranamn samtidigt som jag stirrar på deras hårfäste. Jag ska bli vad man kallar en otrevlig person. Armbåga mig fram på tunnelbanan och fråga folk om de käkat blängsylta. Det ska bli näst intill barbariskt, eller kanibaliskt, om det finns nåt ord som heter så.

Eller då så kommer Elin J från Teg och hälsar på mig, jag tar nån dag ledigt och sen dricker vi bärs till vi stupar. Det kan också va en idé!

IQ

Andreas har sina brighta sidor, när han lägger den sidan till så kommer de smartaste kommentarerna ever:

"Jag slängde igen dörren så jag låste mig ute, men som tur var hade jag inte låst överlåset."

Dööööh!

El Jonte

I allt detta prat om Andreas så hoppas jag att ni inte förglömt min första pojkvän. Jag ger er därför ett litet videoklipp så att ni alltid kan minnas honom i sitt finaste ljus.