När man får idéer

Ibland får jag för mig att jag ska göra oväntade saker. Som till exempel häromdagen när jag skulle åka buss. Då fick jag plötsligt ett infall att jag skulle prata svenska med bred amerikansk accent.

”Mään vadu råoligt. Auka bus haur jäg alltjid veulat gaura. How myucket kaustar deut?”

Själva tanken på mitt fantastiska spratt fick mig att fnissa hela vägen till busshållplatsen. Jag tänkte mig en överexalterad amerikanska med grava problem att uttala orden riktigt. Det kändes så jäkla spännande att planera hela aktionen. Jag kände mig i princip övervänt. Kunde knappt bärga mig.

Som tur var slog det mig precis när jag skulle hoppa på bussen att: varför i helvete ska jag låtsas vara amerikan? Det är ju faktiskt inte det minsta roligt. Jag visade upp mitt SL-kort och så blev resan precis som alla andra resor.

Ett finare sätt att säga "du ser ut som en nedskiten tjackhora"

Sprang på Josef i korridoren som förvånat sa:

- Oj, vad... speciell... du ser ut.
- Jag är osminkad för i fan.
- Ehhh, jaha.

Mästerkocken i stövlarna

Jag vet inte om matlagning är min kopp te.

I måndags hade jag sötingarna Ingemar och Johanna på middag för att bjuda på pasta. När Ingemar tagit en tugga frågade han mig om försiktigt om jag sköljt bladspenaten som var i pastasåsen. Jag hävdade bestämt att paketerad sallad redan var spolad. Detta var jag väldigt övertygad om… tills jag kastade in en tugga i munnen bara för att bemötas av en grusdusch.

Grysgryta är inget jag rekommenderar ”vår kokbok”.

En RIKTIG kvinna... med några defekter

I söndags skulle Emil och hans lillasyster komma på middag. På grund av denna inplanerade måltid så snabbade mig hem efter att jag slutat jobba. Man måste ju städa lyan innan man får besök, det har mamma sagt.

När jag hade gjort detta så fick jag för mig att jag skulle vara ambitiös nog att laga en köttfärslimpa. En GIGANTISK köttfärslimpa som i slutänden tog upp hela min långpanna. Jag var mycket nöjd med resultatet och stod i köket som en annan husmora med färdigdukat bord. Att fröken Q slår på stort med att laga husmanskost händer inte varje dag kan jag lova och jag pös av stolthet. Jag klappade mig på axeln och intalade mig själv att jag var en redig kvinna, en sån man håller i när stormen kommer.

Men tji fick jag! Emil dök aldrig upp. Han hade glömt det. Det kan lätt bli så när man planerar saker en lördag natt klockan 2. Så där stod jag med mat för ett helt kompani men ingen Emil. Voj öde och död. Jag kände mig som en övergiven kvinna, en sån där stood up som det heter på amerikanska. Stood up av en bögjävel. Är det ens möjligt?

Jag hade dock tur… Jag hade nämligen bakat in ett hårstrå i min limpa som sträckte sig från köttlimpans början till slut. Att bjuda människor på den skulle vara ack så pinsamt. Med andra ord kanske det var bra att bögjäveln inte kom.

I veckan ska jag leva på hårstråslimpa.

The Slipover-man strikes back.

Jag tar tillbaka allt snällt jag någonsin sagt om Slipover-killen. Han är ju för fan inte klok!

Igår lekte jag kurragömma på krogen. Det vill säga… jag hukade mig fram genom folkmassan så inte Slipover-killen skulle få syn på mig. Gjorde han det så kastade kan sig nämligen över mig, höll mig fast och mumlade sin jävla harrang man inte fattar ett skit av.

Killen verkar dessutom ha minne som en guldfisk. På vägen hem fick jag telefonsamtal av honom var tredje minut. Vid varje samtal frågade han vart jag bodde. Vid varje samtal sa jag att han skulle gå hem och lägga sig. När han ringde för sjunde gången inom loppet av en halvtimma så blev jag förbannad. Jag hade tänkt säga att jag just skulle ha gruppsex med två feta japaner, men jag nöjde mig med att be honom sluta ringa. Jag sa det med min allra argaste röst sedan stängde jag av telefonen.

Imorse när jag slog på min mobil så hade jag tysta telefonsvarsmeddelanden från honom och sms á la Slipover-killen, dvs. tomma sms. Människor som skickar tomma textmeddelanden med flit är ju helt jävla sjuka i huvudet. Slipoverkillen ÄR helt sjuk i huvudet.

Veckans Oskar

På mitt jobb arbetar en filur som heter Oskar. Denne unge man har en benägenhet att dra ordvitsar om och om igen. Det verkar inte som att han kan hejda dem, de bara kommer. Detta har resulterat i att vår whitboard-tavla i fikarummet har en stående notis som heter "Veckans Oskar".

Jag sprang för en stund sedan förbi Oskar i korridoren bärandes på två tunga LIDL-påsar. Så fick han den där luriga uppsynen.
- Vad LIDL du av egentligen?

Om allt vore som på tjuvlyssnat.se

Jag och Ingemar var på förhandsvisningen av ”låt den rätte komma in” arrangerat av tjuvlyssnat.se. Om jag och Ingemars samtal skulle ha hamnat på tjuvlyssnats sida så skulle det sett ut ungefär så här:

Biosalong, Stockholm

En kvinna ~25 kommer ner för trappen i biosalongen och sätter sig bredvid man ~25. I sin hand bär hon ett par servetter.
Kvinnan: Äh, det var så jäkla lång kö på toaletten så jag tog några servetter så kan jag kissa i fanta-flaskan när den är slut.
Mannen stirrar förvånat på kvinnan under några sekunder.
Kvinnan börjar skratta: Jag skämtar ju bara med dig fattar du väl.
Mannen: Åh, det enda jag tänkte var ”hur i helvete ska hon klara av att inte pissa utanför”.