torsdag 11 september 2008

Grisen i säcken

Så blev man medlem i hyresgästföreningen och jag vet knappt hur det gick till.

Jag tror att anledningen till mitt plötsliga medlemskap beror på att jag blev så glad att jag fick oväntat besök. Jag satt i soffan med hårfärg på skallen när det ringde på dörren och konfunderad som jag blev, öppnade jag för att finna en utomordentligt trevlig farbror som hette Kåre.

Jag fattar inte ens vad jag gick med i, men jag betalar nu 75 kronor i månaden, och genom att göra detta så får jag ett medlemskort som ibland ger mig rabatt på bio. Ja, jag kan visst köpa vissa biobiljetter för 63 spänn. Tjänar jag ju inte ett dyft på med tanke på att jag går på bio en gång i halvåret.

Men om man vill sälja något åt mig kan man alltid plinga på min dörr oanmäld. Min tristess får mig att välkomna de flesta över tröskeln. Erbjuder de dessutom någon tjänst mot pengar tycks det knappast som jag lyssnar till vad det är jag köper. Det signeras bara papper och i ett huj blir man lite fattigare.

Jag hoppas bara det inte är tv-pejlarn som ringer på dörren nästa gång.

Inga kommentarer: