måndag 22 september 2008

Voj öde!!!

Idag fick jag resultatet av den inspelning vi gjorde i fredags. Jag är i chocktillstånd. Jag hade ingen aning om hur jävla ful jag i själva verket är.

Vänta nu… Var det en säck potatis någon placerat framför kameran eller var det jag? Värre hållning får man söka efter och ändå försökte jag se representabel ut. Denna potatisliknande uppenbarelse gjorde dessutom att fjorton hakor hade uppenbarat sig på min hals. Jag har alltid vetat att jag har linjer på halsen, men så knivskarpa som dessa hade jag aldrig anat. Hade jag haft det på känn så hade jag aldrig någonsin gått ut från lägenheten utan halsduk.

Plötsligt skrattar jag. På tv-skärmen framför mig skådar jag hur jag drabbas av temporär down syndrom. Föga smickrande kan jag lova. Hakorna försvinner bakom öronen och sedan dallrar hela fejan i otakt, allt med ett skimmer av olja över hela huden, för jag ser flottig ut. Man kan missta mig för ett oljefat om man kisar lite grann.

Åtgärder har redan vidtagits. Under hela arbetsdagen satt jag med koftan uppdragen till käkpartiet för att dölja hakorna. Jag har ställt in stolen så att jag omöjligen kan sitta annat än rak i ryggen. På vägen hem införskaffade jag mig en fet halsduk som skall användas regelbundet, samt ett puder för att ta död på alla glansiga fläckar i ansiktet, och sist men inte minst har jag lovat mig att jag ALDRIG NÅGONSIN SKRATTA IGEN!

5 kommentarer:

Sandra sa...

Dumheter! Ordet ful existerar inte i vår familj. Det kanske var någon annan på filmen? Kanske såg du fel? Vi Lundstedtare är ju skönheten personifierad.

Anonym sa...

haha, nu läste jag det igen! jag kissar ner mig av skratt, kan inte sluta skratta.

GeishaQ sa...

Glad att min misär kan roa dig Rebecca. VERKLIGEN glad. Du kan ju sitta där och vara snygg och skratta åt att jag våndas.

Anonym sa...

ett gott skratt förlänger livet darling... mitt blir i alla fall aningen längre nu gullefjun o ful e hon ej!

Anonym sa...

Jag blev filmad häromdan när jag sjöng kareoke. Både modellkarriären och Idol-drömmarna krossades snabbt och mina kinder blev blodröda. jag förstår ditt lidande och funderar seriöst på att aldrig mer uppträda in public.