måndag 15 september 2008

En stjärnklar natt

Jag har lyckats igen. Jag har dragit på mig en hjärnskakning.

Sist så lyckades jag tappa en tv i skallen på mig, den här gången slängde jag ner pannan i handfatet. Det är åtminstone vad jag tror hände, för minnet är oklart. Jag minns bara stjärnorna och jag har en stark känsla av att det hände i mitt hem på natten.

Avståndsbedömningen på fyllan är det lite si så där med. Känseln är obefintlig. Så man kan ju glädja sig åt att jag knappt kände tv:n som rasade ner i huvudet på mig eller porslinskanten som glatt hälsade på min panna.

(Nu suckar mamma och sen kommer hon ringa och säga att jag inte får dricka så vansinnigt mycket. Bespara dig det samtalet mamma, jag vet.)

Förövrigt är det svårt att veta huruvida man har fått hjärnskakning eller ej då symtomen är snarlika bakfyllan. Trött, huvudvärk och illamående. Så mår jag ju varje söndag så det är ju inget jag reagerar på i första taget. Men då klockan var närmare 22, och jag fortfarande låg och kved på Ingemars soffa, så anade jag oråd. Hjärnskakningen och min klantighet var ett faktum.

Inga kommentarer: