Inlägg
Jag vet att jag tidigare skrev att Emil är den sjukaste person som jag känner, men det finns någon som ständigt slåss om denna förstaplats – Herr Råtta.
Råttan har en kom ihåg-tavla hemma hos sig som toppar de flesta. Den börjar som många andra…
KOM IHÅG!
Släck ljusen
Ät inte bajs
Alice Bah är tjock
Slå inte barn
Stäng av spisen
Begå självmord
Tappa inte tvålen
Lita inte på haggor
Drick inte sprit
Döda inte Tomas Ledin, eller?
söndag 8 november 2009
fredag 6 november 2009
Fan, fan, fan
Helvetet! GeishaQ vs hennes lya, 0 – 14.
Jag vet inte varför jag aldrig lär mig. Mina idéer är alltid fina i teorin, men närmast aldrig i praktiken. Tapetsera en vägg med tidningar? Varför inte. Var hur tjusigt som helst i mina tankar, men bakom mig på väggen hägrar något helt annat.
Jag upptäckte ganska fort att luftbubblor uppenbarade sig lite varstans. Jag tvekade något på mitt projekt när jag märkte detta. Jag skrev till Råttan på msn och berättade att det inte gick så bra, men då berättade han att bubblor var snyggt, och allt Råttis säger är ju lag så jag fortsatte, i ännu högre fart, vilket resulterade i ännu fler bubblor. Tålamod är inte min starka sida. Det ska gå fort!
Så vad gjorde jag när jag upptäckte att tidningarna var slut, klistret likaså, men väggen inte var det? Skrev till Råttan såklart, som diagnostiserade och gav mig rådet alkohol under morgondagen. Detta skulle nog lösa problemen. Nå väl… åter till arbete.
John hade köpt en finurlig skära man inte kunna skulle misslyckas med… trodde jag… Gick alldeles utmärkt att slå slint när inte tapeten torkat ännu. Tidningarna flagnade när jag drog med skäran. Det blev inte det minsta raka kanter, bara skorv som krullade ihop sig och stora, feta revor. Grattis!
Nu vågar jag knappt kika bakåt. Den härd av luftbubblor som utspelar sig på min halvfärdiga vägg är inte alls så som den såg ut i mina drömmar. Det ser rent ut sagt bedrövligt ut och nu behöver jag någon att beskylla. Närmsta person måtte bli Råttan, alternativt alla andra jävlar som inte hindrade mig och kom hit och tapetserade åt mig istället.
Besegrad som handyman IGEN!
Jag vet inte varför jag aldrig lär mig. Mina idéer är alltid fina i teorin, men närmast aldrig i praktiken. Tapetsera en vägg med tidningar? Varför inte. Var hur tjusigt som helst i mina tankar, men bakom mig på väggen hägrar något helt annat.
Jag upptäckte ganska fort att luftbubblor uppenbarade sig lite varstans. Jag tvekade något på mitt projekt när jag märkte detta. Jag skrev till Råttan på msn och berättade att det inte gick så bra, men då berättade han att bubblor var snyggt, och allt Råttis säger är ju lag så jag fortsatte, i ännu högre fart, vilket resulterade i ännu fler bubblor. Tålamod är inte min starka sida. Det ska gå fort!
Så vad gjorde jag när jag upptäckte att tidningarna var slut, klistret likaså, men väggen inte var det? Skrev till Råttan såklart, som diagnostiserade och gav mig rådet alkohol under morgondagen. Detta skulle nog lösa problemen. Nå väl… åter till arbete.
John hade köpt en finurlig skära man inte kunna skulle misslyckas med… trodde jag… Gick alldeles utmärkt att slå slint när inte tapeten torkat ännu. Tidningarna flagnade när jag drog med skäran. Det blev inte det minsta raka kanter, bara skorv som krullade ihop sig och stora, feta revor. Grattis!
Nu vågar jag knappt kika bakåt. Den härd av luftbubblor som utspelar sig på min halvfärdiga vägg är inte alls så som den såg ut i mina drömmar. Det ser rent ut sagt bedrövligt ut och nu behöver jag någon att beskylla. Närmsta person måtte bli Råttan, alternativt alla andra jävlar som inte hindrade mig och kom hit och tapetserade åt mig istället.
Besegrad som handyman IGEN!
torsdag 5 november 2009
All ya singel ladies
Förövrigt är nog Emil den sjukaste personen jag känner.
I fredags innan jag skulle ut och svänga mina lurviga på Raketen så hade jag herr Emilio på besök. Vi drack varsin öl och sen var det uppenbarligen dags att lyssna på ”Macarena” och göra tillhörande dance moves. Inga problem… förutom att jag har full insyn i min lya och bor på nedre botten. Jag säger det funka, ändå.
Men när Emil plötsligt avancerade från ”Macarenas” lugna takter till att vi skulle dansa Beyonces ”Single Ladies” så blev det snäppet värre. Om någon såg oss genom fönstret den kvällen så hade de i blickfånget två irrande hönor som försökte smacka sig själv på röven, snappade med fingrarna och vickade med huvudet. Emil hoppade runt i nån ring och sprätte med benen medan vi båda försökte yla med så gott vi kunde. Armar och ben flög hej vilt när jag och Emil halvt knockade ihjäl varandra och dog av andnöd.
Det går undan i den där låtjäveln. Ja, men pröva själva då… Kolla på videon nedan och härma så får du se hur jävla lätt det är.
I fredags innan jag skulle ut och svänga mina lurviga på Raketen så hade jag herr Emilio på besök. Vi drack varsin öl och sen var det uppenbarligen dags att lyssna på ”Macarena” och göra tillhörande dance moves. Inga problem… förutom att jag har full insyn i min lya och bor på nedre botten. Jag säger det funka, ändå.
Men när Emil plötsligt avancerade från ”Macarenas” lugna takter till att vi skulle dansa Beyonces ”Single Ladies” så blev det snäppet värre. Om någon såg oss genom fönstret den kvällen så hade de i blickfånget två irrande hönor som försökte smacka sig själv på röven, snappade med fingrarna och vickade med huvudet. Emil hoppade runt i nån ring och sprätte med benen medan vi båda försökte yla med så gott vi kunde. Armar och ben flög hej vilt när jag och Emil halvt knockade ihjäl varandra och dog av andnöd.
Det går undan i den där låtjäveln. Ja, men pröva själva då… Kolla på videon nedan och härma så får du se hur jävla lätt det är.
tisdag 3 november 2009
Känn dig lugn och avslappnad
Emil har fått en ny skräckupplevelse… det är hans yogaband som hauntar honom om dagarna och nätterna.
När Emil berättar om detta avslappningsband så hävdar han bestämt att musiken och berättarrösten gör att han blir alldeles vek i knäna och att han faller i någon slags trans. Ja, han är fullkomligt övertygad om att han ska hamna i koma om han lyssnar längre än en minut. Emil har övertalat mig att jag måste ringa honom när han vågar sig på yogabandet på nytt, så att han inte sover för alltid och ligger i sin lägenhet och ruttnar bort.
Det var med ett asgarv jag fick lyssna på denna förfärliga yogaslinga i söndags. Porlande bäckar och en kvinnas ekande röst gjorde att jag fick magont av skratt, framförallt när Emil satt intill och gång på gång uppmanade mig att jag måste slappna av för att komma i rätt mode. Emil var dock helt förundrad över att jag vågade lyssna längre än 1 minut, för längre än så hade han minsann inte pallat vattenporlet.
Igår kväll fick jag sedan order om att ringa Emil halv nio i morse. Han skulle ge sig på yogabandet på nytt och nu var slutet nära. Fnissande ringde jag honom i morse för att se om koman inträffat eller ej. Emil svarade i telefonen (levande och vaken med andra ord,) han erkände dock att han inte vågat lyssna färdigt på avslappningen. Han tyckte det blev för läskigt när det var mörkt ute.
Nu undrar jag bara hur jäkla läskigt kan det vara med en porlande bäck? Och finns det någon som helst logik i att brus och ekoröster kan slänga en i koma? Bögfasoner säger jag!
När Emil berättar om detta avslappningsband så hävdar han bestämt att musiken och berättarrösten gör att han blir alldeles vek i knäna och att han faller i någon slags trans. Ja, han är fullkomligt övertygad om att han ska hamna i koma om han lyssnar längre än en minut. Emil har övertalat mig att jag måste ringa honom när han vågar sig på yogabandet på nytt, så att han inte sover för alltid och ligger i sin lägenhet och ruttnar bort.
Det var med ett asgarv jag fick lyssna på denna förfärliga yogaslinga i söndags. Porlande bäckar och en kvinnas ekande röst gjorde att jag fick magont av skratt, framförallt när Emil satt intill och gång på gång uppmanade mig att jag måste slappna av för att komma i rätt mode. Emil var dock helt förundrad över att jag vågade lyssna längre än 1 minut, för längre än så hade han minsann inte pallat vattenporlet.
Igår kväll fick jag sedan order om att ringa Emil halv nio i morse. Han skulle ge sig på yogabandet på nytt och nu var slutet nära. Fnissande ringde jag honom i morse för att se om koman inträffat eller ej. Emil svarade i telefonen (levande och vaken med andra ord,) han erkände dock att han inte vågat lyssna färdigt på avslappningen. Han tyckte det blev för läskigt när det var mörkt ute.
Nu undrar jag bara hur jäkla läskigt kan det vara med en porlande bäck? Och finns det någon som helst logik i att brus och ekoröster kan slänga en i koma? Bögfasoner säger jag!
måndag 2 november 2009
Grävskopa
I fredags såg jag ett genrep som sedan skulle få konstnärlig feedback. En tjej poängterade, under detta samtal, aktörernas uppmärksamhet:
- Jag tyckte det var fint med kvinnan i korridoren för hon tog ögonkontakt med mig när jag passerade, alla andra dansare var liksom introverta, därför gav detta ett extra starkt intryck, att just kvinnan i korridoren tog ögonkontakt med mig.
Jag tog tillfället i akt och dementerade detta. Jag menade att det var flera som kollat rakt på mig och att jag till slut blev orolig att jag hade en kuse i näsan.
Dessvärre mottogs inte min feedback på rätt sätt. Det var ingen som tycktes ta mig seriöst och jag undrar än idag… vill man utsätta sin publik för sådan skadebehandling att man får dem att frenetiskt gräva sig i närborrarna? Det kan ju sluta hur som helst… Min arbetsplats belamrad med tusentals snorbobbor till exempel.
Det är inte vad jag kallar en god arbetsmiljö.
- Jag tyckte det var fint med kvinnan i korridoren för hon tog ögonkontakt med mig när jag passerade, alla andra dansare var liksom introverta, därför gav detta ett extra starkt intryck, att just kvinnan i korridoren tog ögonkontakt med mig.
Jag tog tillfället i akt och dementerade detta. Jag menade att det var flera som kollat rakt på mig och att jag till slut blev orolig att jag hade en kuse i näsan.
Dessvärre mottogs inte min feedback på rätt sätt. Det var ingen som tycktes ta mig seriöst och jag undrar än idag… vill man utsätta sin publik för sådan skadebehandling att man får dem att frenetiskt gräva sig i närborrarna? Det kan ju sluta hur som helst… Min arbetsplats belamrad med tusentals snorbobbor till exempel.
Det är inte vad jag kallar en god arbetsmiljö.
söndag 1 november 2009
Heman, Skeletor och Kräkor
I fredags skulle jag ta en shot jäger med Kalle, drycken bestämde sig dock för att komma upp samma väg som den kom ner. I en grisblink så fann jag mig själv kasta upp på Debasers smutsiga golv, samt över mina egna händer.
Jag var mållös… Visste inte riktigt hur jag skulle förklara mitt ouppfostrade beteende. Ett tag stod jag bara och stirrade på Kalle med händerna i luften, sen hämtade jag mig… Jag berättade för Kalle att spy på sina händer var det nya svarta och jävligt sexigt. Och om han inte fattade det var han på utelistan. Sen gick jag och tvättade mina händer.
Jag var mållös… Visste inte riktigt hur jag skulle förklara mitt ouppfostrade beteende. Ett tag stod jag bara och stirrade på Kalle med händerna i luften, sen hämtade jag mig… Jag berättade för Kalle att spy på sina händer var det nya svarta och jävligt sexigt. Och om han inte fattade det var han på utelistan. Sen gick jag och tvättade mina händer.
torsdag 29 oktober 2009
Plan 2
Ett alternativ till att låta karlarna hålla sig i tv-rutan är att de får stå i garderoben. Jag har en idé om att jag ska skaffa mig en lobotomerad karl att förvara i garderoben om veckorna, detta för att kunna leva mina arbetsveckor utan några bekymmer med kompromisser eller dylikt.
När lördag kväll är kommen så slänger jag honom på sängen så han kan ligga och värma mina lakan medan jag drar ut på äventyr. Det här är en noga uträknad plan… för när jag sedan halvyr och torr i käften vaknar upp på söndagen med ångest och kramsjuka som härjar i min kropp så behöver jag bara rulla lite till vänster. Man gör en sväng om så att säga, för att landa i en varm famn som sedan kan finnas där hela söndagen ända tills det känns bra igen. Sen kan han återgå till garderoben och stå där till behovet trycker på igen.
Råttan säger att det är en dålig idé… att jag inte kan stänga in karln för då smiter han ju när jag väl öppnar dörren. I beg the difference. Nummer ett: det är inte för intet jag ska ha en lobotomerad karl. Döh! Nummer två… jag är ju så urtjusig att vilken karl som helst skulle dö för att stå i min garderob och bara vänta på att det ska bli lördag kväll.
Ja du hörde!
När lördag kväll är kommen så slänger jag honom på sängen så han kan ligga och värma mina lakan medan jag drar ut på äventyr. Det här är en noga uträknad plan… för när jag sedan halvyr och torr i käften vaknar upp på söndagen med ångest och kramsjuka som härjar i min kropp så behöver jag bara rulla lite till vänster. Man gör en sväng om så att säga, för att landa i en varm famn som sedan kan finnas där hela söndagen ända tills det känns bra igen. Sen kan han återgå till garderoben och stå där till behovet trycker på igen.
Råttan säger att det är en dålig idé… att jag inte kan stänga in karln för då smiter han ju när jag väl öppnar dörren. I beg the difference. Nummer ett: det är inte för intet jag ska ha en lobotomerad karl. Döh! Nummer två… jag är ju så urtjusig att vilken karl som helst skulle dö för att stå i min garderob och bara vänta på att det ska bli lördag kväll.
Ja du hörde!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)