Är jag vuxen nu?

Jag tror bestämt att jag precis plockade vuxenpoäng så det slog härliga till. För visst måste det vara så att man är vuxen om man köper påskris och påskliljor på ICA med tanken ”det här kommer nog bli mysigt, och billigt var det också”?

När jag sedan följer upp med att baka en köttfärslimpa så anar jag oråd. Betyder det här att ungdomens glada dagar är över? Ska jag fasa för mitt liv? Och vad gör jag för att jämna ut denna vuxen-chock? Jag försökte med att loska snorlobbor hela vägen hem från ICA, men jag känner mig inte det minsta yngre för det.

Kanske är det hög tid att bara ge upp. Retirera ner i stödstrumporna, hala fram rollatorn och börja halsa laktulos. Min lya är ju trots allt redan handikappanpassad.

Surprise

Idag gick jag in på facebook och fick följande meddelande: ”Elin Johansson tagged a photo of you”.

Nyfikenheten tog över hand och jag klickade på länken till fotografiet bara för att finna en bild som gör att man blir så lycklig, så lycklig. Texten till bilden var gullig, där stod ”vackra, fina, underbara”. Varmt om hjärtat… tills man ser vad bilden föreställer.

Jaha, Elin J från Teg bestämde sig plötsligt för att slänga upp en bild av mig för allmän beskådning där jag ser ut som att jag drabbats av påssjuka och gråstarr. Och av mystiska anledningar sitter jag och kramar min nya pojkvän John von Långkalsong som ser ut som om han fått en släng av mongolism i nyllet.

Vad fan! Nu kommer ju alla tro att jag gått och gängat mig med en karl som bor på gruppbostad och att jag sedan smittats av hans onda killbaciller.




P.S. Jag vet att detta inlägg är otroligt politiskt inkorrekt, men jag skriver i vredesmod. D.S.

En ny era

Jag har gjort något som går emot många av mina principer, jag har skaffat pojkvän (kära läsare, se mig fortfarande som den manshatande individ jag är, jag skall icket förändras).

Efter förhållande-firande av olika slag slänger sig min nya karl herr John åt sidan och skrattar rått:

- Haha, du har en pojkvän som är halvfet och har dålig kondition.

Jo, man tackar. Snacka skit om min karl på det där viset. Jag kommer nog kunna se andra defekter i karln och de kommer jag givetvis inte dra mig för att basunera ut här på bloggen. I väntan på dessa smaskiga historier... ut i solen med er.

De kom, de såg, de segrade

Haft besök av Elin J från Teg i helgen. Roligt tycker fröken Q som legat i soffan med tant J och filosoferat över vad de ska äta mest hela tiden.

Lördagen spenderades i alkoholens tecken och John trodde sig kunna supa en norrlänning under bordet. Hur tänkte han då? Efter att ha utmanat Elin J så blev det shots-race och trots att John hela tiden trodde sig ligga steget före så slutade kvällen med att jag och Elin dansade på en avdäckad John. Vi slet i ögonlocken på honom och jag försökte mig på min allra hetaste dans för att få honom på benen på nytt, men han var ute ur leken, besegrad av två damer på 158cm vardera. Jag undrar bara: Hur känns det?

Lekfulla möten

Tösabiten Q har suttit i heldagsmöte. Sånt gör att springet i benen knappast blir stillat, istället ter sig rastlösheten på andra vis. De andra visen liksom hoppar på mig utan att jag själv märker det, men med tanke på att Jennie på marknad kom på mig vid dessa tillfällen och såg på mig med böjda ögonbryn så blev jag plötsligt varse om ticsen.

Först gången hon kollade på mig med en mystisk uppsyn hade jag börjat linda min sjal runt huvudet och innan jag visste ordet av kom jag på mig med att sitta och ändra sjalen från muslim till turban fram och tillbaka.

Andra gången hon tittade skeptiskt på mig så blev jag medveten om att jag satt och målade läpparna med en träpinne jag doppat i ett bakelseinnehåll.

Tredje gången hade en handdocka á la Lill-strumpa tagit form i min näve och jag sänkte skamset min talande hand när jag kände blickarna på mig.

Det är inte så att jag tappar koncentrationen eller inte hänger med, tvärt om, jag är nog aktivast bland alla i diskussionen, men uppenbarligen passar det sig icket att leka medan man samtalar KIV-processer. Det visade sig dessutom att ingen i min arbetsgrupp intresserade sig för vad jag skulle göra på toaletten när jag ursäktade mig för att bajja lite.

Jag dementerar!

Sitter på jobbet när jag får höra falska anklagelser riktade mot mig. Plötsligt har det spridit sig ett rykte om att jag i jobbets välkomstbrev skrivit att ”Go to Kvarnen if you want to get laid”. Troligt att jag skulle skriva det!

Följande tre argument belyser min oskuld:
1. Kvarnen är ett skitställe, jag går inte dit.
2. Jag ligger inte runt med okända män från krogen.
3. Jag ligger framförallt inte med män som hänger på Kvarnen då dessa troligtvis jobbar med att sälja mobiltelefoner, har ett vokabulär som mest låter som brööööl och wöhööö, kollar på diverse sport på tv och förmodligen döljer sina tribal-tatuerade armar under deras randiga skjortor.

Jag säger snälla, underskatta inte min förmåga att tänka. I själva verket är det vår före detta teaterchef som gjort sig lustig i välkomstbrevet och räknat ut precis som jag, att på Kvarnen går bara lättfotade idioter som sätter på vad som bara för att få sig ett nyp.

Veckans Oskar

Jag: Ska du ha pirran eller ska jag köra ner den i källaren igen?
Oskar: Jag vet inte riktigt, det känns så pirrigt.