Sångfågeln

När man var barn så sjöng man ofta textrader som man tyckte att det lät. Det kunde låta hur galet som helst, men man kunde ju inte engelska så hur skulle man kunna veta? Problemet är väl bara att jag fortfarande gör på detta vis. Jag hittar på egna meningar och tror att jag sjunger alldeles riktigt. Detta har resulterat i kollektiv mobbing.

Vad sägs om Skid Rows ”We are the youth gone wild” där jag tagit i för kung och fosterland och skrikigt ”We are the Universe”?

Front Line Assembly har ett parti där sångaren brölar med sin mörka röst ”Keep it down, down, keep it down, down”. Här har jag ylat ”Jigga jao jao jigga jao jao” för det är ju troligt eller hur? Lite förväxlat med Will Smith kanske?

Den miss som får Jonte alldeles fruktansvärt lycklig är dock när jag har försökt sjunga Paradise Lost och textraden ”Seek hallowed land” som i min mun blivit ”Sing hallo hey”. Tänker jag logiskt borde jag väl förstå att ett gammalt goth band knappast sjunger ”sing hallo hey” som den där blondinen gjorde iförd tenniskjol.

Kontentan blir att jag fortfarande är ett barn.