fredag 1 augusti 2008

Dr Phil says:

Kärleken är blind. Det märkte jag när jag var tillsammans med min senaste pojkvän Robin. Allt går liksom i rosenrött oavsett situationen.

Jag kunde kika ut på honom från badrummet i smyg och tycka han var så otroligt söt då han petade sig i näsan. När han satt sig ner på soffkanten och grymtade som en gammal gubbe så blev jag alldeles knäsvag. Och de gånger han stod i ett hörn och skrek att jag inte fick komma närmre för han just lagt av en rökare, så fnittrade jag som vilken kär trettonåring som helst.

Ibland kan det vara precis tvärt om. En god vän till mig fick erfara en mindre ljuv kärleksblomsring. En dag berättade att hon funderade på att bryta upp med sin dåvarande pojkvän. Eftersom jag har en stark tro på att man åtminstone försöker sy samman ett förhållande innan ett uppbrott, så bad jag henne att försöka prata med sin partner om de problem som de möjligtvis hade. Problemet visade sig dock vara att karln i fråga andades för högt. Min vän satt visst om kvällarna och höjde ljudet på tv:n för att försöka överrösta hans tunga andetag.

Jag sa åt min vän att omgående göra slut med sin kille. Det var inte bara på grund av att förhållandet tycktes vara kört i botten, det berodde även på att det blir så vansinnigt svårt att kompromissa med sin partner under sådana förutsättningar.
- Alltså älskling, jag gillar dig, men kaaaan du inte låta bli att andas. Snälla?

Inga kommentarer: