Slipover-killen

För er som hängt med i bloggen från första början ska jag nu förklara för er varför Slipover-killen kallas som han gör.

Det var nämligen en herre jag träffade en sen kväll i Gamla Stan, han raglade fram på gatan och efter det så sågs vi i cirka två till tre veckor. Han var en mycket mystisk man men jag hade överseende med detta då han var både söt och väldigt tillgiven. Ibland påminde han faktiskt lite om en hund som gärna blev kliad bakom örat och flåsade högt vid beröring.

Men så en kväll när jag kom över till denna karl så hade han en slipover på sig. Ni vet en sån där stickad, västliknande sak. Jag har i hela mitt liv blivit hjärntvättad av Kimman att slipovers är det absolut fulaste som finns, så jag ryggade ju givetvis tillbaka i hallen när jag fick syn på detta löst hängande klädesplagg.

Jag genomled en film då jag satt käpprätt upp i hans säng med full koncentration på att inte kika bakåt på detta ohyggliga plagg. Jag fick faktiskt rysningar då jag kände hans tappra försök att få mig att kela lite. Så direkt efter filmen kastade jag mig ut ur hans lilla lägenhet och plockade givetvis upp telefonen så jag kunde ringa Kim och berätta om detta vanskliga ögonblick.

Kim sa givetvis åt mig att springa långt åt helvetet och aldrig se bakåt. Men tänk… jag såg bakåt, upp mot hans fönster, och där stod han med sin slipover och tittade på mig där jag ilade iväg i natten.

Jag var ju givetvis tvungen att vinka åt honom med luren i ena handen och den andra vevandes i luften. Vet ni vad han gjorde då? Han hoppade bakåt och gömde sig bakom gardinen. Jag tar det igen… HAN HOPPADE BAKÅT OCH GÖMDE SIG BAKOM GARDINEN!!! Förtäljde detta åt Kim i luren och hon bad mig nu öka farten och springa så fort jag bara kunde.

Sedan den dagen har han kallats för Slipover-killen.

Havets läckerheter

Igår satt jag och mina killar på Carmen för att avnjuta lite hederlig bärs. Jag var efter några öl tvungen att fråga hur fitta i själva verket smakar och om det verkligen är så där gott som det sägs.

Nicklas förklarade att det är salt men med en behaglig smak. Då tog Stefan till orda:

- Alltså det är ju inte direkt så att man står i glassbaren och ska beställa. "Jag skulle vilja ha en choklad, en vanilj och hmmm... låt mig tänka... en romrussin. NEJ!!! förresten... jag tror jag tar smak av slida istället. Då är glassen komplett."

Bakfyllesamtal med Ingemar

Ingemar: Nej vad fan, nu måste jag lägga på. Jag hör ju nån äcklig musik i bakgrunden, typ Ulf Lundell.

Jag: Nej nej, det är Eldkvarn.

Ingemar: Plura? Nu lägger jag på.

Klick!

Dr Phil says:

Kärleken är blind. Det märkte jag när jag var tillsammans med min senaste pojkvän Robin. Allt går liksom i rosenrött oavsett situationen.

Jag kunde kika ut på honom från badrummet i smyg och tycka han var så otroligt söt då han petade sig i näsan. När han satt sig ner på soffkanten och grymtade som en gammal gubbe så blev jag alldeles knäsvag. Och de gånger han stod i ett hörn och skrek att jag inte fick komma närmre för han just lagt av en rökare, så fnittrade jag som vilken kär trettonåring som helst.

Ibland kan det vara precis tvärt om. En god vän till mig fick erfara en mindre ljuv kärleksblomsring. En dag berättade att hon funderade på att bryta upp med sin dåvarande pojkvän. Eftersom jag har en stark tro på att man åtminstone försöker sy samman ett förhållande innan ett uppbrott, så bad jag henne att försöka prata med sin partner om de problem som de möjligtvis hade. Problemet visade sig dock vara att karln i fråga andades för högt. Min vän satt visst om kvällarna och höjde ljudet på tv:n för att försöka överrösta hans tunga andetag.

Jag sa åt min vän att omgående göra slut med sin kille. Det var inte bara på grund av att förhållandet tycktes vara kört i botten, det berodde även på att det blir så vansinnigt svårt att kompromissa med sin partner under sådana förutsättningar.
- Alltså älskling, jag gillar dig, men kaaaan du inte låta bli att andas. Snälla?

Stekare

Ibland kommer jag på den goda idén att jag ska råbränn. Råbränn är ett uttryck min pappa myntat, vilket i själva verket betyder att man ska sola hänsynslöst. Meningen är att man ska bli brun, men som oftast blir jag bara väldigt röd.

Detta har hänt idag. Jag tror inte ens mina tankar snuddat vid råbränn, men likförbannat är jag knallröd på noga utvalda punkter av kroppen och ansiktet. Jag ser ut som en kokt hummer. Att jag dessutom haft på mig solglasögonen hela dagen resulterar i en ordetligt röd näsa som signalerar väg för borttappade själar i deras mörka värld.

En gång när jag skulle råbränn i Barcelona så slängde jag in bikinitrosorna i röven, tänkte inte på att smörja in mig och somnade sedan liggandes på mage på stranden. Följaktigen skrek jag hela vägen hem till hotellet. Jag grät på sängen, liggandes på mage, medan Elin J smörjde in mig med kylbalsam. Men det värsta med solbrännan var när jag skulle kissa. Väl nere med stjärten på dass så upptäckte jag att skinnet på röven hade fastnat i toalettsitsen. Jag kan förtälja att det inte var det minsta behagligt att ta sig loss från den situationen.

Man undrar just...

Potatismos

På gruppbostaden finns en dam som ofta gör om det man berättar, till vad hon tycker att det låter som att man säger. Om jag exempelvis berättar för henne att taxin "kommer på ett tag" så replikerar hon "potatismos". Just eftersom "potatismos" och "på ett tag" låter så väldigt lika.

En dag när en kollega skulle laga mat med henne och han fiskade fram en flaska ur skafferiet så frågade damen:
- Ska du ha olja?
- Nej, svarade min kollega, det är balsamvinäger.
- VA? BAJSA EN NEGER?