Lite roar små

En nio timmars bussresa hem till kära Stockholm. Busschauffören inledde resan med att informera oss om att vi inte fick spola ner papperet vid toalettbesök.

- Bara att stoppa i fickan då, suckade Matilda som var gullig nog att genomföra turen tillsammans med mig.

När vi kom till Ö-vik och nya människor hoppade på så berättade chauffören samma sak för de nypåstigna.
- Man får inte stoppa papperet i toaletten, det blir stopp då. Var vänlig kasta allt toalettpapper i papperskorgen intill.
- Se där Mattis, sa jag, du hade fel, man skulle kasta papperet i skräpkorgen.
- Men åh, vad dum jag känner mig, här sitter man med fickorna fulla, sa Matilda uppgivet.

P.S. Det ÄR inte trevligt att höra en man dra snor på volym max under nio timmar instängd i en buss. D.S.

När Q skaffade sig en kille

Det har varit mycket frågor om karlar sedan jag kom till Norrland. Alla är nyfikna på om jag inte funnit min prins ännu, sedan kommer de där hundögonen när man förklarar att det inte finns någon sådan i mitt liv.

Nu har det dock kommit sig som så, att jag ikväll funnit mig en kille. Han är inte bara charmig och söt, han får mig att skratta som en tok. Det är som om han inte får nog av mig, han ska bestämt pussas hela tiden och drar i mig som om han vore besatt. Han frågade mig om vi inte skulle gå upp på mitt rum och jag frågade nyfiket vad vi skulle göra där, då viskade han i mitt öra:
- Vi ska pussas!

Ja, kärleken spirar, och mitt kusinbarn Leon deklarerade betstämt att om två veckor, när han fyller fem, då ska han flytta ihop med mig i Stockholm.

Så gick det till när Q fick sig en sambo.

En sista sång för Q

När vi bilade upp till norrland så fick jag, Emil, Peter och Matilda ett ryck. Vi fick ett infall att vi var tvungna att lyssna på gamla 90-talsdängor. Jag antar att det var minnet av epa-traktorer som gjorde sig påmint. Det blev Dr. Alban, Leila K och George Michael på högsta volym och allsång.

När vi satt och ylade som värst till Haddaways ”Baby don’t hurt me” så slog det mig plötsligt att om vi nu, i detta ögonblick, körde av vägen och dog, så skulle jag alltså bli funnen med en av tidernas sämsta musikstycke skålandes i högtalarna.

Jag bleknade vid tanken på att låten skulle spelas på min begravning med orden:
”Och det sista Q hörde under sitt liv var Haddaways Baby don’t hurt me."

Vilken skam det skulle vara!
Vi bytte genast till Nenas ”99 Luftballons”.

Plötsligt blev Q som förbytt och betedde sig som en galning!

Jag åker till Norrland.
Planerar att drabbas av svår lappsjuka och total-freaka.

(P.S. Fan vad het min felväxta vänsterarm är. D.S.)

I sökandet efter sig själv och sin identitet

Det här med 118100 är ju banne mig skitkul. Man kan fråga i princip vad som helst och få svar. Ikväll frågade jag "Vem är GeishaQ" och svaret blev följande:

"GeishaQ verkar enligt egen utsaga vara en liten, skitig, blond, snorunge. Men vi tycker att hon verkar vara en väldigt redig typ som tar sig an världen med uppkavlade ärmar. Vi vet inte riktigt vilken tid eller värld hon kommer ifrån, men en sak är säker, och det är att vi alla är lite rädda för henne. Men på ett fint sätt."

Det var väl ett härligt svar? Jag skickade även in mitt yrkesmässiga namn som används av min familj och vänner till vardags. Det svaret bommade däremot ordentligt:

"118100 tror att denna person är en trevlig tjej som gillar blåsväder och pannkaka. Vi tror också att hon är svag för dumlekola."

Say what!?
Men pröva för all del. Jag skrattade gott.

Morgonstund har guld i mun

Imorse träffade jag Kirby från Lipstick Jungle. Han var precis lika het som väntat. Han skulle lära mig att skriva på ett språk jag inte kunde hantera. Vi satt med huvudena tätt samman och han pekade i boken och förklarade. Jag tänkte mest på hans läppar mot mina.

Så händer det som jag bara kunnat drömma om. Kirby stannar plötsligt upp, lägger handen på mitt lår och ser mig djupt i ögonen. Hans läppar närmar sig sakta mina och vi kysser varandra. Hans händer börjar glida över min kropp och kyssen blir allt intensivare.

Det är nu Q blir som en brunstig kossa. Jag är taggad, laddad, på! Nu jäklar ska det bli åka av. Baby, baby, baby! Let’s make some sweet love… Trodde jag ja! Den betan gick inte, för plötsligt vaknade jag av den FÖRBANNADE väckarklockan!!!

*suck* Inte ens i drömmarna får man till det.

Det är inte så lätt att hålla reda på allt

Igår hade vi personalfest på jobbet. Jag ingick i festkommittén och vi hade planerat för en sprakande kväll i huset. En av de aktioner som ingick i vårt schema var att jag, Eva och JD skulle göra en remake på Daniel Lévillés Amour, Acide Et Noix. En föreställning som utförs naket och innehåller koreografi bestående av hopp, vacklande och intimitet. Nedan ser ni en trailer av föreställningen vi skulle rekonstruera.

http://www.concertgebouw.be/popup_video.php?aid=20051

Vi var inte nakna i föreställningen, istället hade vi införskaffat kroppsstrumpor i beige som vi därefter fäst könsorgan på. Min kuk bestod till viss del lurvig päls, men främst av en lång nylonstrumpa som var stoppad och räckte mig ungefär till knäna. Denna unika kroppsdel hade jag sedan fäst på skrevet med hjälp av fästkuddar.

Nu var det dessvärre så att fästkuddarna fungerade föga bra. Min snopp flög därför iväg så fort jag skulle göra ett hopp eller springa över scen. Resultatet blev att Q största delen av framträdandet fick jaga sin petternicklas runt scenen och så diskret som möjligt trycka fast den på plats. Tyvärr var inte dessa manövrer lika diskreta som jag hade hoppats utan fick publiken att tjuta av skratt så fort min penis var på vift.

Senare på kvällen kom min chef fram till mig och sa:
- I love you. It’s not just your fantastic personality, it is your hard work and your great intelligence. As long as I work here, you cannot leave.

Jag vill bestämt hävda att det var mitt fantastiska scenframträdande som uppmanade till den fina recensionen. Det är bäst att jag börjar planera för nästa naken-aktion.