Igår var vi på Lisebergs julmarknad, det var tomten också... Elin J från Teg tog därför tillfället i akt och önskade sig en julklapp av tomten.

Efter att hon hade köat med de andra barnen så ställde hon sig på knä framför tomten med mössan i handen och sträckte blygsamt fram sin önskelista. På den stod det:

"Hej tomten. Jag önskar mig bara Ulf i julklapp. Tack på förhand. /Elin J från Teg
PS. Tycker inte att det är för mycket begärt DS."

Tomten nickade allvarsamt och sa att han skulle göra sitt bästa.
- Ja, ropade Elin, Det är väl inte för mycket begärt?!
Och tomten upprepade att han skulle göra sitt bästa varpå Elin J snodde en kram och studsade ned för trappen till oss andra med hopp om att hennes kärlek Ulf skulle återvända till henne.

Själv önskar jag mig mans-torterar-verktyg i julklapp, och möjligtvis en Wolverine, om jag tänker efter riktigt noga.

Götelaborg here we come

Just nu blåser jag och tjejerna fram på E20 mot Götet. En helg i vänskapens tecken hägrar och snacket går i bilen.

Elin J från Teg undrar om slidmuskler. Måste hon verkligen gympa dessa? Är det ett måste? Hon vill ju inte slösa alla julklappspengar på geishakulor. Monica sitter för närvarande i telefonkö till sjukvårdsupplysningen för att reda ut underlivets mysterier. Vad gör man inte för att få tiden att gå...

Moderskeppet anopar

Min chef, The Vörv, har fått för sig att hon ska lura alla att jag är hennes dotter. Det började med att vi var på mexikanen nere på hörnet varpå tjejen i kassan frågade om jag var min chefs dotter. Jag sa nej, The Vörv skrek ”JA”, klämde fast min skalle mot hennes bröst och utropade att jag var hennes svenska dotter.

Nåväl… låt gå. Jag får väl vara det.

Igår var jag, The Vörv och Elin J från Teg ute och dansade rumpan av oss på Club Killers. När de hade stängt så kom några killar fram till oss och försökte febrilt få med oss på efterfest. The Vörv drog åter igen rövaren om att jag var hennes dotter, denna gång utökat med Elin J som dotter nummer två. Dessvärre var vår nytillkomna mor inte så engagerad i sina barn som man hade kunnat önska. Närmare bestämt så lät det så här:

- Det här är mina två döttrar! Det här är Q, och det här är… eh, ja… hennes namn minns jag faktiskt inte riktigt.

Killarna kollade förskräckt på The Vörv och undrade nog om Elin J skulle till att börja gråta eller ej.

Genier filosoferar

Syster: Har ni någonsin fjärtat natten så att ni väckt er själva?

Jag: Eh... nej!

Elin J från Teg: Alltså mina fisar låter inte så högt, de luktar mest.

Syster: Ja, men jag menar ju det... att man vaknar av att det luktar så jävligt.

Elin J från Teg: I så fall... Eh... nej!

Lakritsjakt

Låg på soffan under dagens middagspaus på jobbet. Trött som en rutten grogghagga bad jag Mange kasta över en lakrits åt mig.

Godisbiten kom flygandes genom rummet och prickade mig perfekt, men sen försvann den, ner i blusen. Jag sökte febrilt efter karamellen och hade näst intill petting med mig själv för att hitta igen den. Men trots att det inte finns särskilt mycket innanför blusen på fröken Q så var den spårlöst försvunnen.

En och en halv timma senare står jag på 7 eleven och känner plötsligt hur det liksom trillar något innanför kläderna på mig. Jag lirkar in fingret mellan knapparna på magen och tro på tusan, fram kommer den lilla lakritsbiten till min stora lycka. Smaskigt!

Folk kollade lite konstigt på mig då jag börja äta på saker som kom ut från magen på mig.

PMS

Det är mystiskt att jag aldrig kan fatta vad mina sinnestämningar beror på. Att jag på fullaste allvar tror att livet är över en si så där en gång i månaden.

Satt och läste gamla mail häromdagen. De var så vansinnigt fina att jag började gråta. Sen råkade jag gå förbi spegeln och såg hur ful jag var när jag grät, så då började jag böla ännu mer. Följde upp med ett avsnitt av Greys Anatomy… ja, ni kan ju gissa vad jag gjorde då… Lipade såklart. Jag var övertygad om att livet var över för fröken Q. Voj öde, död och plågor.

Igår fick jag mens… Livet var alltså inte över, jag skulle bara till att bli äcklig menshora för några dagar.

Söndagsångest

Vaknade imorse av att jag fick sms. Sms:et var som en påminnelse från gårdagens eskapader. Plötsligt satt en hjälm av ångest på mitt huvud. Sakta med säkert sjönk det in… Vad jag gjort, vad jag sagt, vem jag blir efter en pubrunda på fem platser.

Jesus Kristus förbarma dig! Jag är blott ett stackars flickebarn! Ett flickebarn som aldrig lär sig av sina misstag må hända. Ångest, rädsla, förtvivlan. Hade jag haft en pickadoll vid sängkanten hade jag haft god användning för den.

Det var med ett ångestskri jag svarade i telefonen när Elin J från Teg ringde mig en minut senare. Liggandes i framstupa sidoläge kräktes jag ur mig mina våndor in i luren. Förbannade goda öl, vad gör du med mig?

Dagen har spenderats med att promenera runt halva stan för att tömma min telefon på jobbiga sms och nummer som aldrig mer får ringas. Kvällen har bestått i att ringa alla i min telefonbok för att hitta middagssällskap. Men satan i gatan, inte har man vänner heller. 20 samtal senare lossnade det dock… jag ska crasha Emils planerade middag och gå på Patricia och käka. Blir att hoppa i vattnet när jag ändå är där.

Jobbig söndag? Nå… det är som det brukar…