Ey oh ey oh

Helgåtens, nu fick man press på sig. Uppenbarligen måste man ha ett eget språk som bloggare. Jag tänker så att det knaaaaaakar, men jag kan ändå inte toppa hennes kreativitet i orduppfinning. Jag känner mig slagen och besegrad.

Flickan som ropade VARG

Jag får inte längre skriva om John för en okänd man vid namn Richard. Jag tolkar det så efter en kommentar i förra blogginlägget.

Jag vet inte vem denna Richard är, men jag vill tro att det är herr Wolff som konverterat till hetero bara för min skull och som nu sitter grön av avund då jag förstört hans planer på att förföra mig och göra mig till en ärbar kvinna. Voj öde, om jag ändå vetat att denna mörka skönhet till karl ville bli min innan nyårsklockorna slog och året blev 2009. Ja, då hade jag gått längst fram i pridetåget, hand i hand med Rikard Wolff, och stolt utnämnt mig till den första kvinnan att omvända en karlälskande man. Det hade inte varit så pjåkigt det heller.

Värre är det om det är Rickard Herrey som lämnat kommentaren.

Mardröm

I natt drömde jag att John lämnade mig för nån jävla Elsa. Tio minuter efter att han dumpat mig ringer han upp och frågar om han och Elsa kan låna min bil för att åka på utflykt till Söder sjukhuset. Jo man tackar! Ringde upp John så fort jag vaknat och skällde ut honom för hans nattliga bestyr.

Senare på dagen så mottar jag sms från min kära karl:

”O kära Elsa! Jag har just prövat lsd. Drömmer om dig. Hoppas jag inte skickar detta sms fel till min underbara flickvän Q.”

Jag svarade artigt men bestämt att:

”Jag träffade just Elsa. Passade på att spöa upp henne och loskade henne i lejban. Sa att hon skulle ge fan i min karl i fortsättningen. Sen körde jag över henne med min nyköpta pickup. Så förvänta dig inget ligg ikväll älskling.”

Menshora

Jag hade sparat mina sista 40kr till ett tampongpaket. Den sista nöden på månaden som jag noga kalkylerat för min överlevnad så att jag skulle slippa belasta mitt kreditkort.

Jag knatade ner på apoteket med mina lyckligt sparade tjugolappar, roffade åt mig ett paket tamponger, stegade fram till kassan, slängde upp paketet samt sedlarna varpå kassabiträdet säger:

- Den här kan jag inte ta emot, och lyfter en tjuga, numren i sidan är borta.

- Kärringjävel! skrek jag och sylade paketet mitt i knoppen på henne. Bara för att du är bitter över att du kommit i klimakteriet och inte har mens så ska du väl inte trakassera mig? Ska jag nu gå och mensa ner mig på gator och torg till allas skratt och hån? Ta ditt jävla skitpaket och stoppa det någonstans…

Näe… så sa jag inte alls. Jag tackade artigt och sa att då fick det vara, gick vidare till 7 eleven bara för att få prisuppgiften 45kr. Drog suckandes mitt Mastercard och tänkte att budgetering suger rövhål, men apoteket suger mest.

Kärlekskrank

Just nu är jag hysteriskt kärlekskrank, så vansinnigt kär i herr John. Det ter sig i de löjligaste konstellationerna, allt verkar just nu påminna mig om honom. Igår kväll var det rena rama Johnhärvan på stan.

”Åååå titta den där killen i kön, han köper blå Camel precis som John, min fina John” (sen ska tilläggas att Johns rökning är hans absolut sämsta sida. Karln är näst intill opussbar om mornarna efter sin morgoncigg).

”Den här låten gillar John också. Det har han sagt. Guuuud vad jag saknar honom” (att han gillar låtjäveln beror förvisso bara på att jag hjärntvättat karln med Ryan Adams i hopp om att nån låt ska gå hem).

”Bloodshots! Det är ju min och Johns sprit som VI dricker tillsammans. Det skulle jag vilja göra nu – bli lite skrattigt berusad med John” (stämmer inte riktigt. John blir berusad, jag blir buren hem över axeln eftersom jag envisas med att jag minsann visst kan dricka minst lika mycket som John).

”Titta den där söta tjejen, henne skulle John gilla att se på. Han skulle tycka hon var snygg. Min fina John, henne hade jag velat visa” (och hade han suttit med mig och sett henne hade jag i själva verket varit förkrossad när han stirrade efter henne och jag hade genast börjat puta med både bröst och häck, helst mitt i nyllet på honom för att han inte skulle missa mig).

Ja… and on it goes. När blev jag patetiskt kärleksdrabbad? Jag ska ju vara en tuff brud i lyxförpackning. Det har Världens Bästa Moster Aina lärt mig. Och det VBMA lär ut till de sina, det är lag.

Just nu är jag inte så tuff, jag försöker muta min pojkvän hem till mig med marängswiss. För lyckas inte lyxförpackningen locka till sig herrn så har glass en fet chans till framgång.

Istället för skamvrå

Min kollega Eva tabbade sig idag då hon kallat till möte men själv glömt bort det hela. Hon var hemmavid klockan 11 då resterande grupp satt och väntade på henne. Det är då Skäms-tröjan åker fram.

Skäms-tröjan är en gul, fransbeklädd sak som vi alla minns från 80-talet. Det var klädesplagget som följde med till Sverige efter en utlandsresa mor- eller farföräldrar haft. Oftast med ett färgglatt tryck som avslöjade vilken semesterort de besökt. Själv hade jag matchande pannband till min franströja. Oerhört snyggt!

Så nu hänger den här intill mig, Skäms-tröjan, och väntar artigt på att Eva ska komma till sin kontorsplats så att hon kan ha den på sig resten av dagen och skämmas över sitt dåliga uppförande. På mitt jobb arbetar vi med bestraffning!

Filmpremiär

En ny rulle utspelar sig på min haka – Return of the acne 3. Det är en mastodontfilm som pågått sedan i torsdags och den börjar bli både långtråkig och irriterande. Den började någonstans i mungipan för att sedan löpa amok längst hela hakpartiet. Numer är två tredjedelar av underkäken täckt av varbölder som kan skrämma slag på vilken hjärtsviktande individ som helst. Som toppen på verket har en inombordning placerat sig mitt på hakan, den gör ont och går inte få fatt att klämma. För att fira detta har jag bestämt mig för en favorit i repris, ett foto vi sent kommer att glömma – syrrans inombording i näsborren.



You know you love me sister!