tisdag 17 juni 2008

Att göra det rätta är ingen garanti mot oturen

Igår var det typ världens sämsta dag. De ringde från bostadsförmedlingen och erbjöd mig den lägenhet jag varit sugen på. Jättetoppen. Men då jag hade blivit lovad att hyra en annan lya på bondegatan så tackade jag artigt nej till detta anbud. Dessvärre fick jag några timmar senare veta att det sket sig royal med husrummet på bondis. Det kändes grymt snopet att från att ha haft två lägenheter på gång, gått till att vara bostadslös igen. Framför allt med vetskapen om att jag har mig själv att skylla då jag kan höra min dumma bebis-whiskey-röst eka i huvudet ”Nej tack, jag har hittat en lägenhet”. Bah!

Jobbet verkar också fucka upp sig. Institutionen utlyser fyra tjänster som alla är mer eller mindre chefspositioner. Detta innebär att det inte är så prioriterat att ge fröken Q en anställning.

Jag trodde faktiskt inte att dagen kunde bli sämre, men se det kunde den… När jag skulle sova var jag tvungen att ligga och lyssna på när min rummis knullade i rummet intill. Otroligt obehagligt. Vet ni hur svårt det är att somna samtidigt som man pressar handflatorna mot öronen?


2 kommentarer:

Sandra sa...

Snacka om otursdag!

Gissar att det är lika svårt att sova med pressade handflator mot öronen, som att försöka sova med en bebis bredvid sig, som sparkar, slår och knorrar som en gris,

Men du, det ordnar sig, garanterat! Puss!

Anonym sa...

Hoppas allting löser sig för dig, så himla snopet....
Både med jobb och bostad
Du får berätta mer senare så vi får veta att det löser sig hoppas vi
Kram Lena o pappa