söndag 22 juni 2008

Plågan att ha växt upp under 80-talet

Jag önskar att jag hade varit ett sött barn. En liten knådd med rosiga kinder och två gyllende flätor som föll över mina axlar. Jag hade velat vara ett barn med ett tindrande skratt, små nätta skor och en vit tandrad.

Dessvärre är jag uppvuxen på 80-talet. Under en tid som denna var frisyrerna inte bara fula, utan kunde likaväl fungera som barnmisshandel. Min mor brukar förklara min kaluffs med att det var modernt. Jag anser att det finns gränser. Och gränsen borde vara långt överskriden när man tvingas bära hockeyfrilla. Än värre har det gått när attiraljer binds runt pannan på ungjävlarna. Det är inte bara pinsamt att försöka bortförklara bilder från barndomen, det är näst intill plågsamt. Hur jävla ful kan man bli? En bild säger mer än tusen ord...

3 kommentarer:

Sandra sa...

Ful? Förstår inte vad du menar. Du var ju en bedårande söt unge. Åtminstone om man jämför med din lapp-för-ögat-och-bärandes-aprikosa-brallor-med-matchande-tröja-syster.

Anonym sa...

Ni var urgulliga bägge två, och är det fortfarande. Basta! Jag får bestämma det, för jag är VBA ;)

GeishaQ sa...

Jag hänvisar till bevismaterial A (bilden) som därmed pekar på motsatsen kära VBMA.

Syster: Ja, det är ju du om nån, som lyckas bräcka mig i fulhet som barn. Men du har bara lappen att tacka.