Hypnotiserande melodi

I veckan har jag varit verksam som super technician. Dagarnas uppgift har bestått i att serva lampor vilket alla finner oroligt tråkigt. Alla utom jag, jag är lycklig så fort jag får bära mina coolhets-handskar.

Men höjdpunkten på dagen är ändå fikat. Inte på grund av att man blir ledig eller för att man får äta kakor. Min entusiasm grundar sig i den startsignal som går av i samband med fikat.

Ut på bryggan spatserar herr Larsson, våra blickar höjs mot skyn där han står ovan våra huvuden och ser ner på oss stackars arbetare på scenen. Sedan höjer han långsamt sin trumpet, för den mot munnen och spelar en trudelutt. Det är en kort visa men den säger mer än man tror. Vi släpper våra verktyg, följer tonerna från den gyllene leksakstrumpeten och marscherar upp för spiraltrapporna mot kaffekannan och småkakorna. Allt för den korta melodi som Jeppe låter ljuda ut över teatern.



OBS! Bilden hör inte till sammanhanget. Som ni kan se håller herr Larsson här en bastuba och ser inte helt nykter ut. I själva verket används en liten trumpet på 20 cm och Jeppe är betydligt mer skötsam på arbetstid.