Livet är ett akut fall

Jag har ofta känslan av att jag är en robot utan att jag vet om det. Att hela min existens egentligen är något vridet experiment och att detta kommer att uppdagas förr eller senare. Anledningen till att jag tror mig vara uppbyggd av elektroniska reservdelar beror på att dessa moduler ibland hakar upp sig eller får störningar.

Alldeles nyss kom ett sånt där ihärdigt tjut i mitt vänstra öra. Som om det gick rundgång i skallen, då var jag tvungen tryckutjämna ljudet genom att gå runt och pipa lika ljust som gnället i knoppen.

Ibland uppstår stora störningar i huvudet. Jag tror det blir en kemisk obalans i maskineriet för den metallplatta vetenskapsmannen placerat mot min högra skall-lob ilar något så gud förbannat. Jag kan riktigt känna hur plåten kyler ner hjärnsubstansen.

Men det som avslöjar detta underliga projekt som mest är att batteriet i högra foten börjar ta slut. Detta resulterar i att jag kvällstid får cp-domningar i foten. Och det kommer i jämna stötar som en morsekod. En diod kan ha släppt eller så kanske vätska kommit in i ledningarna. Det är hur som ruggigt irriterande att de inte kan fixa till detta då man får sömnproblem av detta pipande, ilande och surrande i foten.

Så om du läser min blogg kära forskare, snälla, fixa till de här defekterna!