Stinkbomben

Det finns fler baksidor av min mors besök. Som när man ligger i soffan för att avnjuta fredagens idol och en illaluktande stank kommer smygandes över mig. Som om något ruttet plötsligt gjort entré i rummet.

- Men för i helvete morsan, har du fjärtat?
- Nääääe, svarar hon med den där gälla rösten bara hon kan ha, det var nog du. Usch vad det luktar.
- Det var inte alls jag, det var du, fan vad äckligt.

Sen bråkar vi lite fram och tillbaka i tonen ”den som sa det han var det, jag kan inte överta det så du får hålla kvar det” till dess att morsan trycker upp sitt arsle i mitt ansikte och ber mig att lukta om jag nu tror att det är hon som lagt en rökare. Det följer såklart ett ångestskri när jag ser den runda bakdelen närma sig min feja.

Då kommer vi på att det finns en tredje person i lägenheten, en Perra som står och trycker runt hörnet inne i mitt sovrum och låtsas som ingenting. Han låtsas prata i telefonen, men vi genomskådar snart hans stinkattack och ligger kvidandes i soffan av skratt och panik över den sura doften som tagit över min lya.

Vår tes blev stärkt när Perra kom tillbaka in i vardagsrummet bara för att ta med sig en stark odör som ett följe med sin bakdel.

Baksida, bakdel, brakfel.