Inlägg
Jag ville muntra upp Josef så jag berättade historien. Han sa att det inte var någon fara, att jag kunde få ett nytt kort. När jag då förtäljde att det inte alls behövdes, utan att jag hade fiskat upp kortet så förändrades hans ansiktsuttryck hastigt. Han började vrida och vända på sig, ansiktet knycklade samman och äckel-ljud började välla upp från hans mun.
Jag försökte förklara för honom att det inte var någon fara, att kortet balanserat på toapapperet och att mina korvar är små som harlortar varvid kortet och bajset aldrig möts. Men den taktiken fungerade inte alls. Då började hans vråla, slå sig för öronen och snurra på stolen som en annan idiot. Han var inte alls intresserad av formen på min skit. Konstigt tycker jag… Syrran visar alltid ett brinnande intresse och ringer mig ibland för att berätta om det senaste fyndet hon sett på dass.
Jag antar att alla människor är olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar