Killarna låg helt sonika på varsin säng varpå jag och Kim la oss som två stela pinnar ovanpå. Resterande barn satt på ett bord och tog tid. Nu var det ju knappast så att nån kunde klockan och än mindre bar på ett armbandsur, men de stirrade stint på armleden och ropade till när det var dags för byte.
När man låg på BP var man alltid lite sur, för både jag och Kimman var hemligt förälskade i Tedda. Så där låg man spänd och bara väntade på bytet så man åter kunde agera pinne på underbart söta Ted.
Ja sanna mina ord... det var tider det.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar